Wow

Jag tog en paus. Jag visste faktiskt inte ens om att den skulle bli så lång och inte om pausen skulle ta slut. Men en av de varma dagarna i veckan ringde fantastiska L på dörren med ett paket. Hon hade gjort sylt, saft och kakor och bemödat sig med att omsorgsfullt slå in dem till mig. Bara sådär. Dessutom hade hon köpt en rosa slickepott. ♥

Då kände jag att jag ville skriva och visa er som läser hur glad jag blev. För det är ju lite det jag gör här. Plockar fram det som gör mig glad, som inspirerar mig och som fyller mig av inspiration att göra allt det där som aldrig blir gjort och som jag till slut ändå inte gör, men som bygger upp en positiv känsla och glädje som ger det lilla extra till mina dagar.

Det är ju inte så att jag inte har funnits framför datorn. På facebook är jag oftare än jag borde, ytterst sällan på min bokblogg och dessutom på en liten privat bröllopsblogg. Dessutom har jag ungefär fyrahundra av era och andras inlägg väntandes på att bli lästa på bloglovin. Jag vill så gärna kommentera allt det jag läser hos er, det är ju kommunikationen som är belöningen i bloggandet, men ibland är det svårt att räcka till. Det känns i alla fall roligt att känna lite kli i fingrarna igen. Jag har saknat det och er. :)